Författare: Inka

Så här i frosttider är det perfekt att leta bilder till vårens föreläsningar. Bland de värmande bilderna från klostret Valldemossa på Mallorca fann jag Chopins piano.

Man kan tänka sig in hur han satt där och skapade. Hur han bara kunde lyfta blicken och se ut över det inbjudande gröna.

Att han inte kunde motstå att gå ut i ljuset på balkongen.

Fantastiska vyer!

Här måste musiken kommit till honom av sig själv mellan bergen.

Chopin bodde här vintern 1838. Det växte säkert annat här då. Men man förstår hans önskan av att lindra sin sjukdom här i det gröna.

På väg ut från klostret växer denna formation som en tidlös önskan!

Gröna Kramar från Inka

När det blåser iskalla vintervindar runt husknuten, är det gott att plocka fram bilderna från sommarminnen där man tappar hakan totalt!

        

I en fjord utanför Stavanger ligger stället där jag tappade hakan så jag knappt trodde jag skulle hitta den igen. Norge! som ska vara kallt.

     

Golfströmmen gör att klimatet är mer utjämnat vid kusterna.

  

Samspelet mellan himmel, vatten och växter är total!

   

De vajande palmerna är helt overkliga men sanna!

För att inte tala om finalen! Där får den influgna vita sanden från Karibien bevisa att havet kan vara lika blågrönt här i norr som där! Flor och Fjäre är absolut ett ställe där det är njutbart att tappa hakan!

Gröna kramar från Inka

 

Detta måste vara höjden av växtnörderi! På ett fantastisk ställe i England (Cornwall) finns Eden projekt och det är där jag krälar bland växtligheten.

Bland blommande salvior och surrande flygfä, finns här växter samlat från alla världens hörn.

I det stora medelhavshuset dansar de gamla vingudarna.

Där prunkar grönskan året om.

Utanför de runda växthusen vaktar detta enorma bi. Första gången vi var där 2010 insåg vi att ville hit igen. Fyra år senare var vi på återbesök och nu har det gått så långt att man önskar sig ett sådant projekt utanför dörren!

Gröna storhetsvansinneskramar från Inka

 

        

När man har pynttorka i julmånaden är det himla gott att bara ha en dryg timme till Köpenhamn. Danskarna kan till och med trolla fram julstämning utan snö och kyla även om de också har det brungrönt utanför dörren.

En tur på Tivoli, utan att sätta sig i en karusell. Det är bästa medicinen för pynttorka.

    

Lite brun/grönt syntes även där. Men i form av pepparkakshus och en lika grön växtstapel.

                

Belysningen kändes utomjordisk i form av bubblor och Hängpilarna liknade mest hemmaträdet i filmen Avatar!

Väl hemkommen var det ingen tvekan om att pynttorkan var borta! Nu är det dags att hålla tungan rätt i munnen och sockra ihop årets pepparkakshus.

Brun/gröna Kramar från Inka

Så här i advent får jag nog släppa de tropiska regnskogsdrömmarna (även om det är svårt). Jag måste erkänna att våra årstider är något speciellt.

Hos oss har vi ett hål i häcken.

Det är det som gör att man inte kan bestämma sig vilket som är bäst.

Sommar eller vinter?

Fast en sak är säker! Mössen tänker varje år på sig själva och lägger upp ett försvarligt lager solrosfrö i avgasröret på min motorcykel! Så pass att jag får använda packväskorna till blomkrukor när den årstiden beger sig.

Väl att virkade Ture håller koll så fåglarna får ha sitt för sig själva.

Kram från Inka!

 

 

 

 

 

Så här i novembermörkrets kyla är det gott att ha varma goa bilder att värma sig med. Stranden som syns genom växtligheten. Tukaner som landade i det alldeles för lilla trädet som vajade en stund innan det hämtat sig från fåglarnas tyngd.

En alldeles fantastisk orkidéodling både i kruka och på stam, under bar himmel. Det är i det närmsta overkligt för oss nordbor som går från blomsteraffären med dem väl inslagna i kylan.

Minnet av den folktomma golfbanan. När vi undrade var alla golfare var, fick vi till svar att det bor en varan i lotusdammen som springer ut och hämtar golfbollarna efter hand som de slår ut. Den tror att det är deras ägg.  Nu får det vara slutdrömt för idag och istället återgå till stundande adventsbestyr. Det är inte utan att veckans Mitt i naturen och sökandet av Sumatranoshörningen gav ju naturligtvis återigen en nostalgitripp bland bilderna från Borneo och dess försvinnande regnskogar.

Gröna kramar från Inka

 

 

För några år sedan besökte vi en liten by på Borneo. De levde inte bara mitt i naturen utan även av den. Jag kan än idag komma ihåg frukosten med friterad sötpotatis och banan. Den stora koppen kaffe till detta är ett ljuvligt minne.

I år gjorde vi ett besök på Astrid Lindgrens Näs. Där kom minnet från Borneo ifatt oss bland de fina önskekojorna under den skira grönskan. Helt plötsligt får man den där VILL HA-känslan!

 

 

 

I närheten av där vi bor har vi en lånad träddunge. Där byggde vi ett minne från Borneo och Småland. Där kan vi nu sitta under trädkronorna och blunda och inbilla oss att vi är lite här och där i världen.

Gröna Kramar från Inka

Bilden av kolibrin i regnskogen får stå för den gröna drömmen idag. Jag väntade inte många minuter innan den dök upp och lät sig förevigas i sin rätta miljö.

Jag ser gärna tillbaka på barndomens gröna minnen då vi spelade brännboll under parkens trädkronor. Saften som smakade härligt i syrenbersån. Farfar som satt under päronträdet och delade sin frukt i lagom portionsbitar med sin pennkniv. Doften av Fars egenodlade tagetes när jag nådde upp med näsan till kanten av planteringsbordet. Ängarna runt sjön där det växte vilda orkidéer.

När man senare i livet haft möjlighet att se grönt i de flesta av världens växtzoner på grund av annat jobb som varit och är en underbar upplevelse som jag gärna delar med Er

Gröna kramar från Inka