Tidig höstmorgon.

Nu är det ett tag sedan jag skrev här. Det har hunnit bli oktober här i Skåne och man tar sig försiktigt ut i trädgården i tidiga morgonen. Har det frusit eller får vi behålla den där eftersläntande blomningen som man behandlar med värdighet?

Till min förvåning! Irisen står i knopp där i päredimman, som vi säger i Skåne om oktoberdiset (den blommar vanligtvis i juni). Gott att se att det finns fler än jag som är lite förvirrade.

Ännu en eftersläntare i form av en Fingerborgsblomma vill vara med och fira in hösten.

Vid dammen är allt som det ska, lite höstigt varmgrönt och en del börjar skifta i brunt.

Ljuvliga nävan Dragonheart visar villigt sitt svarta draköga.

Höstastern och lungörtsbladen står fint ihop.

Den mörkröda Irländska blodsdroppen lyser, även i vår disiga värld.

Över Apeskräcksträdet tornar svart/lila och rosa salviablommor.

Visst är det speciellt när allt är på väg att somna! Det är som på våren när man följer allt på sin väg att vakna!

Jag har sagt det innan.

Det är gott med årstider!

Gröna kramar från Inka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *