Äntligen toffeldax!

Så åkte de fram, de älskade mögiga trädgårdstofflorna!

Dagens väder har uppmanat till trädgårdsarbete. Nu är det vår, visst kan det bli bakslag, så varje varm dag tas tacksamt emot.

Det är fler än vi människor som piggnar till i vårsol. Den gula berberisen ser ut som en juvel med sin rosa mitt.

Julrosen har fått massor av ungar, det är alltid kul att se hur de korsat sig.

  

Den dubbla Helleborus niger blir ett konstverk när man tittar in i den. Humlan är också nyfiken på sin sort.

 

Ju fler man tittar in i så känns det som att det varit en liten, liten konstnär framme och skvätt färg lite här och där.

 

Allium Globemaster har redan stora fina bladrosetter, det är ju inte så konstigt, den har ju en rejäl bit kvar innan den är fulländad.

I dammen är det fler än fiskarna som har vaknat. Här är det inte brist på blivande grodor.

Det är gott när våren blir tydligare för varje dag som går!

Gröna kramar från Inka

Nu börjar det grönska!

 Runt knuten där vi bor finns en träddunge som tillhör Kristianstad kommun. När staden fyllde 400 år fick jag en idé som vi förverkligade.

Vi fick låna den av kommunen (nyttjanderätt). Vad gör man då? Jo en liten bit vildhet att smycka med tillhörande aha-upplevelser för barn i alla åldrar och vuxna med barnasinnet kvar.

På lagom avstånd ser man Sveriges lägsta punkt från dungen (ca 2.40 under havsnivå, som inte är grävd). Det hjälper till för klimatutjämning.

En trädgårdsmästare använde dungen (till vår glädje) att kasta ut överblivna lökar för 30 år sedan. Snödropparna har idag tagit över i olika höjd och form

En lantbrukare använde platsen till att ställa överblivna jordbruksredskap på 50-talet. De står som vackra rostiga skulpturer bland snödropparna.

När träden är på väg att grönska kan de spegla sig i spegelån.

Sommaren 2014 blev till en ettårig regnskog mellan de gamla alarna. Som fick pallettblad, begonia och flitiga lisa vid sina rötter.

En sagoglänta till barnen är ett måste, omgiven av färggranna ettåringar från växtvärlden.

  

I träden vaktar damer i naturmaterial så att allt går rätt till.

Kanske håller de koll på den gamla alen, så att den inte sväljer hela harven som bonden lutade mot trädet för många år sedan!

Nu är det dags att planera årets säsong i dungen. Jag vet aldrig vilka tokiga idéer som dyker upp. Men lite nytt snurrar redan i hjärnkontoret. Eller dungen kanske bara ska få vara den, den är.

Gröna kramar från Inka

Knölar och vårglädje!

När snödroppar och snöklockor visar sig från sin bästa sida förkultiverar jag knölar till sommarens blomsterprakt.

 

 Man förstår när man ser alla olikheter bland knölar och frö att det blir mångfald i sommarrabatten.

Flamboyantträdets enorma frögömma, mangroverträdets kloka och underfundiga skapelse. Kanonviskans ingefäraknöl spänner sig i självförtroende mot luktärtens små frö. Men när sommaren kommer är de lika i skönhet.

      

För oss här i norr är de tropiska mangroverträsken bara en dröm. Men det är inte utan att man imponeras av växtens ödmjuka tänkande. Visste ni att vissa löv tar hand om saltvattnet och dör, för att andra ska bli gröna och vackra.

På sensommaren kommer bladskruden från Taroväxtens jätteknöl ändå i skuggan av Corallcreeperns klättrande rosa skyar, trots sina små frö.

Gröna kramar från Inka!